Helgens urbana naturupplevelse. Kom körande längs södermälarstrand när jag i ögonvrån (naturligtvis har jag ALLTID all uppmärksamhet riktad på körbanan) ser en havsörn komma glidande från västerbron och plötsligt vända upp och störtdyka ner mot en flock mås- och kråkfågel. En yngre gråtrut hade inte en chans. Havsörnen Haliaetus albicilla var obeveklig. Snart satt örnen på den livlösa måskroppen och slet kroppsfjädrar så att det yrde, ständigt omringad av en nyfiken skara kråkor, allt med stadshuset i fonden.Efter lite fågeleskapader (med inhängd besökare från Ryssland: en svarthalsad trast Turdus atrogularis i en villaträdgård i sumpan), Ingarövistelse och språngmarsch runt Årstaviken började helgen lida mot sitt slut. Sist på programmet stod ett kärt återseende. Hornstull! Lite fika på "allt-utom-heteronormativa" Copacabana följdes upp av en kortare bioföreställning.
Varvsgatan, kvarteret Plankan. Stockholms fulaste byggnad, år efter år. Auran som ligger över nejden är i ständig glans. 8 år sätter sina spår...
Hornstull, vinter 2010, vilket dokument! Nästa gång jag tar denna bild lär väl bilden skymmas av en tre-plans shopping mall med karaktärslösa butiker.
Bio Rio, i gamla Kvartersbions salonger förevisas ex dokumentärfilmen om Blur - No Distance Left To Run. Blur var ju coola o allt, men vad är det med britter och tandvård?
Micke fotar BioRio till sin blogg: mima30.blogspot.com. Min sista reflektion under helgen var att som tidigare Stockholmsboende är man ständigt förblindad över att det finns människor. I Västervik, Götene och sannolikt en del andra städer/tätorter (Mullsjö, Mariannelund etc) är det tvärtom. Notat i medvetande sker, när en människa finns i blickfånget, inte tvärtom. Att Torget (kul med bestämd form) i Götene skulle överhopas av människor förefaller lika osannolikt som att Stureplan skulle vara folktomt. Stockholm är inte representativt för befolkningstätheten i Sverige i stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar