In i dimman

Det var visst ett litet tag sedan jag uppdaterade bloggen var det någon som påpekade. Inte för att det inte funnits något att skriva om, snarare the opposite. Tummen ur och en ledig kväll behövdes för att få till något. David dunar och Anneli jourar, Sverige ser ut att slå Schweiz i VM-hockeyn (Särimner) varför detta nu behövde prioriteras. I kortet kan tiden efter avslutningen i Götene sammanfattas Öland-Danmark-Stockholm-Mauritius-Västervik-Gotska Sandön. I bilder blir det ungefär så här:

Sista dagarna i Götene hade jag några halvdagar ledigt varför jag kunde insupa det sista Skarabygden hade att erbjuda en upptäckare. Förutom flera besök till trandansen i Hornborgasjön, gåsskådning vid Östen och längs Tidan kom jag efter mörkrets inbrott förbi Marcus Hellners hemort Lerdala. Efter att i lokalradion hört om skylten i byn var jag tvungen att göra ett kort stopp och föreviga.

Efter tips på Artportalen lyckades jag hitta på denna fullkomligt spelgalna tjädertupp. Sprang för glatta livet in i bilen och lyckades ta denna bild genom nervevad ruta i förskräckelse. Den sprang efter mig och jag kom undan med blotta förskräckelsen efter att ha måttat med kängan mot den. Det var morgen innan min sista dag på jouren.

Härmed påbörjades min fortfarande pågående pappaledighet. Märkligt värre att gå från turbo till lågväxel men samtidigt var mer slut på kvällarna. Det är skitjobbigt att leka titt-ut i 8 timmar i sträck! Jag började ledigheten med att åka med David till Öland några dagar i mitten av april. Fantastiskt väder och riktigt nice. Plockade upp Anneli i Kalmar och fortsatte därefter till Karlskrona för att träffa lite vänner. Dagen efter fortsatte vi via en av två lokaler i Sverige för videfuks (en alldeles sjukt ovanlig fjäril). Där gick jag dock bet.

En mycket grann körsbärsfuks visade upp sig i vårvärmen.

Vi fortsatte via soptippen i Malmö (Spillepeng) varifrån man kunde se en amerikansk bläsand som tillfälligt gästade Arlövs ängar innan färden gick över Öresundsbron.

Pölse och Carlsberg, de kan sin sak.

Två dagar i Köpenhamn. Inhandlande av kläder till Mauritius samt strosande på Ströget. Den svenske kungens motsvarighet i Danmark: "Drottningen", fyllde år eller liknande, varför horder med flaggbärande kids for omkring nära slottet och viftade vilt. Tiotusen danska poliser stod lite här och var i hela centrala Köpenhamn. Riktigt kul att hälsa på syrran med make i deras nya fina lägenhet i Örestad.

Fick till lite barnpassning och kunde åka till Statens museum för konst nära Nörreport.

Efter hemkomst via ett förfärligt lunchstopp i Växsjö med mikrovärmda köttbullar och allmänt tragisk stämning var det bara att packa om för tropikerna. Var ett par dagar i Stockholm och hade lite ketch-up med goda vänner innan askmolnet skingrades och vi kunde komma iväg. Arlanda 4 på morgonen. David slocknade på planet till Paris strax efter start vilket bådade gått. 6,5 h på CDG var betydligt roligare och gick fortare att avverka med barn än utan är min starka övertygelse. Eftersom David inte vill något annat än att gå, kunde man bl a roa sig med att åka samma rullband upp och ned ca 25 gånger i sträck.

Efter 11 timmars nattflyg landade vi tidigt på morgonen på Mauritius, eller Welcome to Paradise som det står på välkomstskyltarna. 25-30 grader, nice.

Bröllopet gick av stapeln på Valborg, inga eldar i sikte.

David var mest road av att plaska i poolen (kissa i poolen).

Gjorde själv en dagsutflykt till en annan ö som ligger 1h30min flygning ytterligare mitt ut i Indiska oceanen som heter Rodrigues. Ön har blivit lite känd via Le Clezio's "Skattsökaren" som till stot del utspelar sig på ön. Mitt besök hade naturligtvis ett specifikt mål. Och efter nästan 2 timmars slit i tropisk hetta i en liten rest av nativ skog och ca 400 myggbett lyckades jag få in de endemiska Rodrigues Fody och Rodrigues Brush-Warbler. Seger!

Osannolikt karismatisk: Rodrigues Brush-Warbler. På mitten av 70-talet fanns 8 par kvar i världen av denna sångare idag uppskattar man den totala världspopulationen till ca 50 vilda fåglar. Här är en av dem!

Tillbaka på Mauritius hade vi några härliga dagar med snorkling, delfinsafari samt en heldag i den enda nationalparken på ön Black River Gorges National Park som upptar ca 3,5% av öns yta och hyser den enda kvarvarande sammanhängande skogen på ön. 85% av öns yta är täckt med sockerrörsplantage...

I Black River längs Macchabee Forest Trail såg jag bl a den endemiska parakiten Echo Parakeet.

David gillade att sova till sjöss, vilket möjliggjorde att föräldrarna fick lite högkvalitativ snorkling. Massa balla fiskar att kolla på!

Efter 8 dagar på Mauritius fortsatte vi till Frankrike, eller mer precist en liten del av Frankrike som heter La Reunion och är beläget 1h flyg från Mauritius. Så det var bara att pröjsa med euro och allt var frid och fröjd. Ön är mycket bergig och har flera aktiva vulkaner. Det var stundtals löjligt varmt. Det visade +43 på ett ställe. Vi bodde vid Boucan Canot på öns västkust, ett surfarställe med riktigt härlig strand. Imponerande dyningar drog in och skapade 10 meters vågor första dagarna innan det la sig något.

Gjorde en utflykt till en botanisk trädgård där denne gynnare tacksamt poserade. En fin kameleont!

En förmiddags tur till bästa skådarställe La Roche Ecrite. En timmes körning och 300 hårnålssvängar upp en brant bergssida och man var på plats. Gick ca 4 timmar längs stigen upp mot ca 1500 möh. Mossbeklädda bergsskogar där dimman punktligt drog in vid 9 tiden.

Landade på söndagsmorgonen för en vecka sedan på Arlanda och svensk kyla. Hem och packa om. Nu väntade 4 dagar på Gotska Sandön med Mattias, Krille och Bertil. Efter en liten omväg via Salsta slott norr om Uppsala med Johan tidig morgon där tyvärr stäppvipan flugit vidare kom jag med på båten från Nynäs. Som vanligt mycket fina dagar. Alla borde åka dit åtminstone en gång i livet.

Oändlig tallskog på Gotska.

Bland rariteterna vi fann vi korttålärka, lundsångare och denna kaspiska trut.

Nu åter i verkligheten. Tydligen är det dags att börja potträna, får väl återkomma om det. Maj månad. David knatar på som bara den. Jag gick förbi öppna förskolan (mer vettskrämd än David), det roligaste var dock inte andra barn utan att banka en pinne i marken varför jag inte känner någon omedelbar pliktkänsla att återvända. Ikväll hade för övrigt Västervik Speedway premiär mot Rospiggarna. Hur gick det?